Minnesord av Gösta

'Idag har jag inte varit i skolan. Det vill säga, jag gick till KTH i början av vårterminen 1982, för att ta farväl. Skolkamraterna frågade vad jag skulle göra. Jag skall starta eget och bli första företag på Innovationshöjden och bidra till en bättre värld; och alla önskade lycka till. Jag skyndade iväg mot Innovationshöjden, inte hemmet. Jag gick till fots till studentkåren. På andra sidan gatan, på Kontaktsekretariatet, har tillblivelsen visats upp, en broschyr.

I broschyren om Innovationshöjden hade jag hunnit få mycket inspiration. Och, tänkte jag, ett bra tillfälle att förverkliga min dröm. I bagaget hade jag ett kursintyg från starta eget kurs, en kurs jag lyckats införa på KTH med Handelshögskolan som förebild. Examensarbete persondator i större organisation var klart. Arbete som ordförande i studienämnden var avslutat. Jag talade också några ord med min mor och hon lånade ut pengar 44 000 kronor till aktiekapitalet och egen insats var 6000. Jag var medveten om att det är liten skillnad mellan att lyckas och misslyckas men att gediget arbete lönar sig.

Det har redan gått en tid sedan kamraterna önskade lycka med eget företagande på Innovationshöjden. Sommaren har kommit. Och KTH har varit stängt för lov sedan några veckor. Sedan länge är jag tvungen att arbeta mycket. Dator- och programleverantör har problem. Kunderna lyser med sin frånvaro. Försörjning är studiemedel och matkassar från mor.

För övrigt kan man inte säga att arbetet är särskilt tröttande eftersom jag har sällskap med min dröm blir det ganska roligt. Det är en studie om idéhantering genomförda på storföretag jag arbetar med. Ericsson har nämligen börja utveckla och sälja persondatorer, och jag upplever att Ericsson har behov. Ericsson är världsledande inom digitala växlar som utvecklats inom ett gemensamt bolag med Televerket. Jag fick klart för mig att PC-verksamheten skulle förläggas i ett eget bolag med IBM som förebild. Nästa dag skickar jag förslaget till VD och Styrelseordförande på Ericsson och jag ringer ett par dar senare ordförande som jag läst svarar i telefon.

 ”Man hoppar inte två och fyrtio i höjd när man kommer från skolan”, svarade han. Han hade läst och han tackade.

Någon tid senare råkade jag ut för en lite konstig sak. Jag steg upp i god tid som brukligt är och gav mig iväg till en arbetsplats där jag arbetat extra med att administrera användarutbildning. Företaget utvecklade administrativ programvara som anpassades till IBMs nya PC. Företaget idkade maskinnära programmering och hade utveckla sina program för CP/M, ett generellt operativsystem för 8-bitsdatorer. I tidningen Mikrodatorn hade företagsentreprenören, något år tidigare, varit inne i en vildsint debatt där de stora Pc-giganterna i Sverige, Datatronic och Luxor, basunerar att datorer baserade på generella operativsystem inte kommer att efterfrågas. Med IBMs intåg på arenan hade han bevisligen haft rätt. Sedan fick han plötsligt pang!, se hur Microsoft källkod såg ut. ” Microsoft har stulit källkoden, utbrast han”. Analogt med mode och klädindustrin.

I alla fall förflöt dagarna väl kan jag säga, för Microsoft och den grupp jag nu började samarbete med. Vi söker idéstipendier och får nej.  Nya försök resulterar i stöd från Almi för idén att utveckla ett koncept där en grupp företagare samverkar i distribution av ett omedelbart fungerande dator och kommunikationssystem inklusive utbildning och med samverkan med läromedelsförlag och utbildningsorganisationer.

I vårt nyföretagande var det kunder vi saknade mest. Idéerna verkade i stort sett vara tillräckliga för lång tid, men vi hade inte mat för dagen. Jag vet inte vem som tog initiativ men den löst sammansatta gruppen bestående av fyra unga nyföretagare upplöstes och det jag försökt bygga upp blev till en dimmig röra. Det finns nog ingen nybliven entreprenör som inte i början är förvånad över situationen. En tagare ritade mig på ett berg som en förkunnare med lärlingar runt om. Jag som givare förkunnade ”Det ända bestående är förändring”. Det var nu jag insåg att vägen över en anställning inte är så dum och att livet som idébärare har sina vardagar. Vardagens lunk har sina goda sidor.

Det förekommer fall av misslyckande och likt den goda idrottsmannen, där mina erfarenheter sträcker sig till deltagande reserv i svenska mästerskap i två lagsporter, lär entreprenören av erfarenhet. Jag blev med medmänniskors behov i centrum fängslad och ville gärna leva lite till, lite mer, i rollen som anställd.

I en mellanperiod, parallellt med helgarbete i ett traditionellt varuhus, är jag försäljningschef för Apple persondatorer, tillika den enda anställda på denna lilla avdelning, i ett stort kontorsföretag under stark expansion genom uppköp. Jag säljer, gör leveranser, utbildar på plats hos kund och åker med check till Apple. Verksamheten går i konkurs. Jag söker jobb som Applesäljare på återförsäljarföretag för persondatorer Det går bra. Jag har en kundbas från tidigare.

Utlösande faktor att bryta upp kom vårterminen 1986. Jag måste inse att det finns vissa saker jag aldrig skulle kunna förklara om jag förklara det utifrån förnuftet. Jag kontaktade KTH med önskan att forska på hur man kan skapa en bättre värld med ny datateknik. Det lät sig inte göras utan avgränsning.  När jag kom hem efter mötet låg en Inbjudan till Innovation Cup, en tävling för entreprenörer med innovativa idéer. Jag avgränsade mig till att bilda kunskap genom fall där jag är entreprenör.

Vi var en grupp anställda som erbjöds 1 miljon kontant av en ny presumtiv statlig arbetsgivare utöver god lön, en övergångsmodell likt idrottens värld. Så när jag som alternativ föreslog att vi istället skulle bygga upp ett eget världslag och starta eget så tänkte jag för första gången på allvar på entreprenörens frihet. Jag kom hem i min rätta miljö, egenföretagaren med rätt att utveckla och bilda kunskap. Det är upplevelsen som är det mest minnesvärda. Vedermödorna kan jag utveckla en annan gång. Om någon frågar. Och om jag inte själv glömmer det.

MacGruppen blev namnet på vår skapelse till hälften ägt av ett statligt företag. Vi sålde Macintoshsystem inklusive en datorkörkortsutbildning och kund fick gratis telefonsupport, en fri kundtidning där vi berättade om nyheter och kostnadsfria seminarier där vi demonstrerade. Vi var ett lag grundare med lika lön. VD var målvakt med ansvar för ekonomi, backarna var service och support och mittfälten var utbildning och marknadsföring helt inriktade på befintliga kunder och kedjespelarna var säljarna. Idén var enkel naturlig datorteknik och nöjda kunder. Att göra mål var att skaffa en nöjd kund. Laget var ett kompetent lag redan från start.

Jag bistår en stiftelse, The International Foundation for the Survival and Development of Humanity, med datakommunikation och föreslår vid hemkomst ett förslag. Vid denna tidpunkt var det ett lagbrott att kommunicera via datorer utan tillstånd. Det var inte tryggt, trots att Gorbatjovs IT - rådgivare lämnat koden, förbindelsen gick ner. Personalen på stiftelsen var diplomater men inte jag. Jag ombads resa. Jag fick före avresa skaka hand med Sacharov, en av medlemmarna, och vid hemkomst presenterade jag en idé om utbildningsprogram mellan och öst och väst.  Den inom min studie utvecklade kommunikationsprogramvaran lämnade jag en kopia av. Ikonen var en brevduva. En symbol för fred, frihet och naturlig harmonisk och säkert kommunikationssätt.

Till hösten, 1991, är jag åter på Innovationshöjden, nu finns lokaler, rådgivare och namnet är Teknikhöjden. Mål att starta en verksamhet och jag trycker upp visitkort och lånar lokal. På KTH har jag på högre seminarium presenterat The Multimedia Learning projekt, en fallstudie 1991 –98. Visionen flytta kunskap inte människor presenteras för rådgivare på teknikhöjden. I Stockholm startar vi omgående verksamhet då Nutek ger muntlig utfästelse om medel och anställda. 

MacGruppen har ekonomiska problem och fredagen före en bolagsstämma, där jag skulle presentera ett riskkapitalbolag och ett rekonstruktionsförslag, försattes företaget i konkurs för att återuppstå någon vecka senare i ny skepnad utan att jag är delägare och med privata borgensåtagande. Nuteks medel uteblir och verksamheten i Stockholm inriktas på försäljning av Macintsoh för att efter något år säljas.  Kontakt tas mitt under bankkrisen med Ordförande i Handelsbanken, Tom Hedelius. Jag refererar till hans debattartikel, tar vi vara på innovatörerna, i slutet av 70-talet och att jag därefter införde en starta eget kurs på KTH samt frågar om han har tid för ett kort möte. Han tar sig tid nästan omgående.. Efter presentation av visionen så föreslog han att jag borde fokusera på ett pilotprojekt.

I TT-telegram meddelade Regeringen 1992 företagsstöd för att genomföra datorstödd distansutbildning och utveckla telemedia läromedel. Vid företagets invigning 1993 är arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund på plats.

” Beslutet innebär att turistorten Åre får sin arbetsmarknad breddad genom att Learning Center Åre etablerar sig med 10 personer. Företaget kommer bland annat satsa på kompetensutveckling för företagare och stärker därmed regionens arbetsmarknad också på längre sikt”

Almi och ett regionalt riskkapitalbolag var medfinansiärer. Ett större projekt blev gymnasial distansutbildning för arbetslösa vuxna via lokala studiecentra i Jämtland i samarbete med Liber Hermods. Telia, Herman Folkesson, Sektionen för affärsutveckling, vill utveckla samarbete:

” Intresset för samspelet med LCÅ grundas på den speciella roll som LCÅ bedöms kunna sprida som ”drivande entreprenör” och införsäljare på viktiga kundgrupper bland annat utbildningsproducenter över hela landet, för att få till stånd pilotprojekt och sprida användningen via Telias nät”

På IT – kommissionens hearing infrastruktur för information medverkade LCÅ under punkten distansutbildning. Med stöd av Stiftelsen Electrum, KTH, Dataföreningen, Liber Hermods och ett 20-tal arbetsförmedlingar gör en EU-ansökan beviljas. Electrum Educaion AB, ett dotterbolag till Stiftelsen Electrum, bildas.  Därefter följer utbildning med Trygghetsrådet, Avesta – Sheffield och ett antal kommuner i Sverige inom kunskapslyftet. Regeringens distansutbildningsprojekt, DUKOM, ger ett bidrag för Amina, ett projekt för invandrarkvinnor. Detta lyfts upp i Regeringens TT-telegram när slutrapport presenteras. Projektet genomförde i samarbete med Kista Stadsdelsförvaltning och på en träff mer representanter för näringsliv och högskola lyfte stadsdelen upp behov av gymnasieskola i Kista. Ansökan sker till skolverket som beviljar tillstånd. Mobila gymnasiet växer till, riskkapital tillförs, exit sker till K-World med ägare som Rausing och Investor.

Skolan är som den är; elever som är okunniga, som tillåter sig bli okunniga, har icke någon plats i den.  Skolentreprenören, som har sålt aktier till mig, trodde inte jag skulle få det lätt när jag tillträdde i styrelsen. Som så många andra friskolor i Sverige har skolan genomlevt en svår tid efter födelsen. Gymnasiet djupt inne i södra Stockholm, vid lärandets odling på Campus vid en förortstunnelbanestation, hade nästan upphört att existera ekonomiskt och kvalitativt; och grundaren av skolan hade avtalat att jag skulle få börja amma och tillföra näring, kapital.  Jag tillfrågades efter två styrelsemöten att träda in som tillförordnad VD och Rektor för att genomföra ett stålbad.  Arvode skulle eventuellt utbetalas till vårterminen alternativt nästa läsår om skolan överlevde.

Jag körde dit från Vårby i min sex år gamla Audi. Det är en färd som jag sällan åker i rusningstid – från Glömstavägen in mot Stockholm på Huddingevägen. På alltför många ställen längs vägen är det stopp i trafiken, eller röda ljus. Och min resa tog redan då längre tid än beräknat, fastän vägarna var i stort sätt fria. Det berodde inte bara på det regniga vädret. Det var okunskap om vilken avfart jag skulle ta utefter vägen in mot centrum. Jag svänger av för tidigt. Jag far vidare och svänger av för sent. Likt eleven som önskar rast vill jag bara komma ut. Ju dåligare trafikkunskap jag upplever jag har, desto snabbare kör jag för att börja mitt liv som gudfar till babyn som fötts. 

När jag kom fram fann jag att grundaren inte hade överdrivit. Det har varit en svår tid: skolan med lärande odling i förorten var till delar i ekonomisk ruin. Det som en gång hade varit en skola som alltid betalade sina räkningar i tid hade nu kostnader som kraftigt överstiger intäkterna. Det var i den bristfälliga bokföringen omöjligt att se om skolan gått med vinst eller förlust under första skolåret. Administrations- och Ekonomiansvarig hade slutat och lämnat några bokföringspärmar och högar av papper. Men sedan fanns det inte mycket då av misstag all bokföring på dator raderats.  Kvalitativt var det inte bättre. Skolverket hade i tillsynsrapport skrivit att studieresultaten var för dåliga. Revisor och skolverk krävde nu båda snara åtgärder och ny redovisning. Det var inte mycket jag själv kunde göra på kort sikt. Men jag var inte ensam. Det fanns elever, lärare och en nytillträd vis skolman i pensionsåldern som verkat hela sitt liv i skolans värld. Jag började arbeta tillsammans med dem. Skolan började utvecklas.