|
Frihet och gemenskap präglade uppväxten. Han fick lära sig att alla inte har mat för dagen, att goda grannar hjälper varandra och att kreativitet är av godo.
Gösta far, Bertil Sundberg, var statsanställd med rötterna i bondesamhällets Hälsingland. Han var bildningens vägvisare. Han väckte Göstas intresse för boken och att lyssna på den inre kompassens fridfullhet. Han visade på givmildhetens fruktbarhet och naturens härlighet. Farfars farfars far gick till skogs som ung då släkter for till Amerika, blev riksdagsman, köpte tillbaka gården, ställde upp för bönderna och banade vägen för industrisamhället genom att sälja mark för etablering av världens första sulfitfabrik.
Gösta's moder, Inger, dotter till den folkkära skalden Nils Ferlins syster är den goda moralens kunniga vägvisare. Hennes mor som upplevt både välstånd, tragisk död och fattigdom bar huvudet högt och var släktgrenens okrönta drottning där högre utbildning var A och O. Historierna från mor och mormor visade på vikten av vetenskap och förnuft i rättvisans tecken. Kusingemenskap i Stockholms skärgård gav smak för saltvatten och Dalarna för bärplockning. Mors städstjärna, det är bättre med lite i skit i hörnet än ett rent helvete, gav riktning mot livets fria gemenskap.
Livet som Inger och Bertil skapade för Gösta och hans två bröder var mer än en klassisk barndom i en förort. Fruängen i dessa dagar var en plats där alla lämnade dörrarna öppna och grannbarnen hade en förkärlek till hans hem med leksaker i överflöd, leksaker som köpts på rea efter jul och som blev paket till nästkommande.
Grannars givmildhet visste inga gränser och gemenskapen var unik i vardag och till fest där de politiska diskussionerna kunde hetta till mellan Göstas mor som var röd och de blå medan hans far som grön inte höjde rösten. I skolan årskurs ett var det bönestund och fader vår lästes av Göstas mormor till och från och grannfamilj bjöd in till fjällresa med Frälsningsarmen. En granne lärde Gösta tävlingssim och en annan fick honom att sova i en barrhydda om vintern och vara ett med naturen.
Gösta började på Brännkyrka Gymnasium och skrev en uppsats om vetenskapen och världsutvecklingen. Han skrev att under krigstid skapas nya uppfinningar snabbt för att förgöra och förstöra och avslutande med att fråga om man inte i fredstid kunde ”pressa” vetenskaps-männen att skapa nya nyttiga ting för hjälpa människor. Första uppsats på högskolan blev ”Strategi för ett nytt tekniskt klimat” | 
